Varje gång är som den första gång vi sågs. Även om det är över nu. Allting har förändrats. Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart.

 Du var gammal, jag var yngre
Gått så lång tid, så lägesen.
Månader tillbaks men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit.
Utav olika skäl.
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp, trots min väg vart lång och kantats med gupp.
Jag stått utan för din port så många gånger.
Så många brev, många sånger. Minns varje ord varje rad jag skrivit.
En längtan så stor. Minns varje dag jag lidit

Har gått genom dagarna med en övertygelse om att jag satt något spår som har haft betydelse.
Aldrig besvarad aldrig tillmötes. En kärlek så varm utan den vilket öde.
Från sommar till höst.
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst.
Mitt hjärta som slår. Vi står där vi stod.
Minns det som igår, första gången du log. Som om jag snubblade pladask på marken och bara dog.

 Jag var ung du var äldre när vi sågs första gången.
Rusade förbi mig snabbt på perrongen. Jag blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen. Som om jag låg ner på marken och blev slagen.

Betraktade ditt hår när det fångades av vinden.
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln. Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden. Tappa hjärtat i knät.
Kan inte tänka logiskt eller sunt.
Och för varje sekund som du inte finns här är det tungt.

Du har inte fastnat än, inte fattat än, vilken kärlek som finns att bara hämta hem.
Mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras.
Mitt hjärta det brinner och min åtrå är sann.

Jag gav aldrig upp dig när du försvann.
Mina minnen håller mig uppe varje dag, du är som att andas för.

Jag gav aldrig upp dig när du försvann.